Malaysia, del 1. Paddor och annat gott

Malaysia (935 mil hemifrån | tidszon: gmt +8 | valuta: ringgit)

Tågresan till Malaysia tog åtta timmar genom ångande grön djungel. Strax efter den malaysiska gränsen stannade tåget vid en station, och alla fick gå av. Alla passagerare måste gå igenom en gränskontroll och visa sina pass, och det fanns också tid att gå på toaletten.

Jag var en av de sista som gick igenom, och när jag tittade bort mot utgången där passagerarna nu strömmade tillbaka till tåget såg jag alla i familjen utom Rebecka.

- Har Rebecka redan gått ut, ropade jag till Eric, som skakade på huvudet.
- Jag tror att hon gick på toa, sa Leo.
Plötsligt visslade tågkonduktören och började skynda på passagerarna. Jag vände och sprang tillbaka till toaletterna, öppnade dörren till damrummet och ropade högt.
- Rebecka!

Inget svar. Jag sprang tillbaka till tåget, men alla i familjen var säkra på att hon inte gått i förväg. Nu hade de flesta passagerare gått ombord, och en av stationsvakterna kom gående mot mig med bister min och ett stort automatgevär i handen. Jag tog stationshallen i tre språng, tillbaka till toaletterna.
Just då kom Rebecka lugnt spankulerande ut genom dörren.

- Men! ropade jag. - Var var du nånstans? Varför svarade du inte när jag ropade?
- Man ropar inte på folk när de är på vilokammaren, svarade min väluppfostrade dotter. - Det är inte trevligt.

När vi kommit ombord på tåget hade jag kommit på en till regel som jag ville införa: att man måste svara när någon ropar, oavsett om man har statsbesök, sitter på toa eller lyssnar på en jättebra låt i sin mp3-spelare.

Tåget var ganska bekvämt, vi sov, läste eller dåsade större delen av resan. Vi skulle få bo hos Erics generösa vänner Lawrence och Sophie en hel vecka, i deras lägenhet i ett välstädat område av Kuala Lumpur (eller KL som jag lärde mig att man säger om man är en äkta globetrotter). Deras söner hade vänligen upplåtit sina sovrum åt oss och vi försökte ta så lite plats som sex personer med bagage för ett år möjligen kan ta.

Veckan i KL blev väldigt lugn. Sophie och Lawrence tog med oss till sin kinesiska favoritrestaurang, där jag för första gången fick uppleva det asiatiska sättet att äta tillsammans kring ett runt bord, fullastat med många olika rätter. Det fanns bland annat padda på menyn. Utanför matsalen stod ett stort akvarium med levande paddor som då och då vattnades med en slang av serveringspersonalen, men jag valde en kycklingrätt istället.

Både i Singapore och i Malaysia kan man få alla sorters asiatiskt käk: kinesiskt, japanskt, koreanskt, indonesiskt, thailändskt och malaysiskt. Man kan naturligtvis få hamburgare och pizza också, men det försökte vi undvika. Vi upptäckte så mycket god mat den där veckan: malaysiska satay-spett, intressant koreansk gryta, svettframkallande starka thai-bufféer, små blå thailändska degknyten, kinesisk grismage, spaghettini seafood package (spaghetti med skaldjur och musslor kokta i en papperspåse som servitören klippte upp vid bordet) och mycket annat konstigt och gott. En kväll orkade vi inte gå ut, då åt vi jättefin sushi som Sophie handlade i mataffären för 1 ringgit (2 kronor) styck.

(alla bilder kan klickas för större!)