Hemma (0 mil hemifrån | tidszon: gmt +1 | valuta: kronor)
En sak som tog stor plats i packningen var myggnäten, ett i varje väska. Vi använde två av dem, två gånger på hela resan. Men då var vi å andra sidan väldigt tacksamma att vi hade med dem. Det är omöjligt att säga om vi borde ha lämnat dem hemma. Jag tror faktiskt inte att man kan få till den felfria jorden-runt-i-ett-år-packningen!
Jag försökte rulla ihop min favoritkudde i väskan, men det var hopplöst, den tog för stor plats. Rebecka skrev upprört i bloggen:
Mamma skriver att vissa i familjen vill ta med sig kuddar. Det är inte helt sant, med tanke på att hon är den ENDA som vill resa med kuddar, och alla vi andra tycker att hon är fnoskig! Hon ÄR fnoskig!
Vi pratade faktiskt om det igår:
Jag: "Men du får väl lära dig sova utan kuddar!"
Mamma: (gnäller) "Men... jag vill inte lära mig det!"
Jag: "Nej, och jag vill inte lära mig tycka om insekter, men alla måste vi göra uppoffringar!"
För det är ju sant. På den här resan måste vi göra många uppoffringar, stora som små. Jag kan inte ens räkna upp hela listan!
Och det hade hon helt rätt i. Så här i efterhand tänker jag att det var tur för somliga av oss att vi inte hade sett hela listan med uppoffringar innan vi åkte. Ganska tveksamt om vi ens hade kommit iväg då ...
Jag hade letat efter en bra medicinväska, och hittade till slut två röda necessärer. De var lätta att hitta snabbt bland alla andra grejer när det är bråttom, och hade många fack. Den ena fick bli vardagsapotek, den andra första hjälpen-väska för mer akuta situationer. Här finns en lista över exakt vad som fanns i medicinväskorna.
Det blev många spontana träffar de sista veckorna – kompisar som kom förbi för att säga hejdå, familj och släktingar som hjälpte oss med våra förberedelser och bestyr. Många som hörde av sig hade goda reseråd. Jag köpte en anteckningsbok och skrev upp alla adresser och idéer.
23 april – Flyga på ett välsignat moln
Alla önskar oss lycka till med sån värme och omtanke. Det känns så härligt, vad som än händer reser vi iallafall iväg på ett moln av välsignelser. Tusen tack!
De sista dagarna var helt snurriga. Vi skulle hyra ut den nya lägenheten medan vi var borta, men våra hyresgäster behövde bara tre av våra fyra rum. Det fjärde rummet fyllde vi till bristningsgränsen med flyttkartonger, alla våra privata saker och det mesta av våra möbler. Sen gick vi omkring i en väldigt välstädad och utrensad lägenhet, försökte att inte stöka till någonting och fortsatte att pricka av kom-ihåg-listor, in i det sista.
Till slut blev det förstås första maj och dagen R. Föräldrar och vänner följde med oss ut till Arlanda och vinkade av oss. Det var overkligt, lite sorgligt och underbart. Vi var på väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar