Resan till Indien via Malaysia var lika rörig som vanligt, och som vi nu hade vant oss vid. Trots att vi hade planerat supernoga den här gången satt vi ändå på planet utan att veta om vi faktiskt skulle ha ett hotellrum när vi kom fram till Delhi på kvällen. Vi hade överlåtit den bokningen på resebyrån som skulle arrangera hela vår Indienresa, och de hade ännu inte bekräftat när vi lämnade Hong Kong. Men när vi kom fram och kollade mailen på Delhis flygplats hade vi fått en adress till ett helt okej hotell i Delhis utkanter och åkte direkt dit.
 |
| rusningstrafik i regntider |
 |
| det finns inget dåligt väder! |
Vi blev hämtade av resebyråns bil och åkte till Top Travels kontor som låg nere i källaren i ett ruffigt gammalt hus. Vi blev välkomnade att sitta ner och blev serverade en slags blandning av kaffe och te ur små koppar. Top Travels agent var en vänlig och tålmodig man, vilket var tur eftersom det visade sig vara mer ansträngande än vi trott att låta någon annan planera resan. Vi hade mailat alla våra önskemål och bett honom att sätta ihop en resplan och en offert, men för varje punkt på programmet hade vi tusen frågor och invändningar. Var tionde minut tog han upp en elegant näsduk ur fickan och torkade sig i pannan, och hans assistent kom och fyllde på våra koppar med tekaffe. Vid ett tillfälle reste han sig hastigt och försvann utan ett ord. Vi tyckte att vi hörde upprörda röster och stolar som välte, men efter några minuter kom han tillbaka, lika vänlig och tålmodig som förut.
Efter många timmar av dividerande fram och tillbaka om priser och hotell hade vi till slut en resplan. En helt fantastisk resplan, med trekking i Ladakh, sanddyner i Rajasthan, heliga tempel, husbåtar, badstränder, festivaler, fullsatta tåg och gropiga vägar. Vi skulle boka några av hotellen och sträckorna själva, men för övrigt gällde agentens förslag.
Delhi är en förbluffande stor stad, hur man än räknar det, och man kan räkna det på många sätt. Huvudstaden New Delhi, som byggdes i början av 1900-talet som en förort söder om Delhi, har 14 miljoner invånare på en yta av knappt 4,5 kvadratmil. Stora Delhi har (i väldigt runda slängar) 20 miljoner invånare på cirka 150 kvadratmil.
Staden var allt vi hade förväntat oss av Indien fast mycket värre och bättre. Maten var bättre. Delhicious! Indisk mat får dig att glömma och förlåta allt annat. Jag trodde att all mat skulle vara stark, men den var sällan hot, bara väldigt spicy. Indiska kockar använder alla tänkbara kryddor och kombinerar dem gärna: kardemumma, koriander, paprika, tamarind, gurkmeja och saffran. Det nybakade naanbrödet var ljuvligt och de vegetariska rätterna smakade inte alls som vegomaten i Sverige, den var mycket godare och mer varierad.
Första dagen på vår planerade rutt innehöll en utflykt i Delhi, i en hyrbil med chaufför. Vårt första stopp var på apoteket där vi skulle köpa ny malariamedicin. Det var ett mycket litet apotek med väldigt många människor i, och indiska apotekare som snabbt och effektivt vägde och mätte upp piller och mediciner.
 |
| apotek i Delhi |
Sen fortsatte vi och åkte genom en liten skogsdunge där vi var tvungna att stanna för att det stod kor på vägen. Kor är heliga djur i Indien, och innan man har sett det med egna ögon går det knappt att föreställa sig konsekvenserna av det. Det finns flera möjliga orsaker till att hinduerna anser kon vara ett heligt djur:
- Kon är en av jordens sju mödrar (moder jord, moder ko, mamman, lärarinnan, vårdaren, brahminens hustru och drottningen).
- Kon ger människan mycket: mjölk, grädde, smör, yoghurt; bränsle, gödning och isolering till hus (torkad kospillning); medicin och heliga dekokter (tillverkade av urinen) samt nya tjurar som kan plöja åkern.
- Kon ger, utan att kräva något tillbaka. Osjälviskt äter den bara grödor som vi ändå inte kan använda till annat och blir därmed en exemplarisk förebild för den veganska och vegetariska livsstilen som ofta förespråkas inom hinduismen.
- Enligt Veda-skrifterna kom Krishna en gång till jorden i skepnad av koherden Gopala.
- Gudar och gudinnor anses leva inuti korna.
Vår chaufför körde åt sidan och väntade tålmodigt på att kossorna skulle flytta på sig, medan vi gick ut för att spana in dem på närmare håll. Arun hade övertalat mig om att köpa en bättre kamera innan vi åkte till Indien, för som han sa: It is a very visual country. Så jag köpte i all hast, när vi mellanlandade på Malayias flygplats, en Nikon D80, och nu var ett perfekt tillfälle att testa den, en kosafari.
Det första vi såg var en man som stod lite längre bort på vägen och hade råkat ut för ett riktigt ko-missöde – han hade parkerat sin skoter på ena vägkanten och gått över för att uträtta sina behov på andra sidan. Under tiden hade en flock kor samlats runt hans skoter för att undersöka, nosa och slicka på den lite, och den förtvivlade mannen stod nu och väntade på att korna skulle tröttna och ge sig av, så att han kunde fortsätta hemåt.
 |
| i väntan på Kodot |
 |
| fräck apa, snopen kalv, lättad scooterman |
Jag fick syn på en söt kalv på andra sidan vägen, och gick fram mot den med ett äpple i ena handen och kameran i den andra. Men i samma sekund som jag sträckte ut handen med äpplet mot kalven kom en liten apa hoppande från ingenstans, tog äpplet och flydde i ett språng upp i närmaste träd.
Förtretad ställde jag mig under trädet och hötte åt apan, men just då hörde jag ett varningsrop, vände mig om och såg en ko komma emot mig med mord i blicken. Förmodligen var det kalvens mamma som missuppfattat hela situationen.
 |
| mycket misstänksam mamma |
 |
| missade tyvärr att plåta sparken pga kastade mig åt sidan! |
Den som ropat var chauffören, som nu dödsföraktande kastade sig mot kon och måttade en karatespark mot den. (Tydligen var han inte hindu.) Kon vek åt sidan, och jag kunde springa fram till bilen och sätta mig i trygghet.
 |
| nöjd apa |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar